Musiksmak

Jag satt här och fnissade lite över folks reaktioner över min musiksmak. Det börjar höra till vanligheterna att någon förvånat utbrister: “Lyssnar du på rock? Det hade jag ingen aning om!” Ehmm… Ja… brukar vara min lika förvånade respons. Är det på något vis konstigt? Vad tror man egentligen att jag lyssnar på för musik? Vad tror du? Vad tycker folk att jag verkar vara för musiktyp? En som gärna hör på när någon mesig karl ylar om hur sina stackars känslor har blivit trampade på? Äh!

Jag vill ju tycka att jag inte begränsar mig till en genre bara (Woah, major deja vu här!), utan jag tycker om allt möjligt. Det är inte stilen, utan det är låten i sig jag fastnar för. Det råkar bara vara så att jag oftare fastnar för en rockig låt än en från en annan genre. 😉 Tidigare har jag också tyckt att det är texten som gör hela låten och det är för att texten är så jäkla bra som jag tycker om låten. Jag är inte helt säker på om jag tycker så längre. De låtar jag har kärat ner mig i det senaste året eller så, har inte någon nämnvärd text, de är bara riktigt sköna ändå.

Det ska vara lite tungt sådär, men ändå melodiöst. Det ska vara så att musiken känns i hela kroppen när man lyssnar på hög volym. Något jag aldrig får göra eftersom jag har en sambo som är allergisk mot ljud. Borde fasen ha köpt öronproppar till honom i julklapp… Det ska inte gå att dansa till låten direkt, utan de rörelser som kan göras till ska vara mest hoppa och studsa runt. Det ska fungera att njuta och få ut allt av låten oavsett om man är glad och bara vill leva eller om man är arg och ledsen och behöver lugna ner sig.

Det ska vara Skillet. Eller In flames. Linkin park, Hardcore superstar, 3 doors down… och det mesta som Bandit spelar faktiskt. 🙂

Här är en till som jag inte kan sluta lyssna på nu igen.

Ja just, gott nytt år också!