Javisst gjorde hon det igen

Jag pratar om syster min, den där obotliga flängfågeln jag har berättat om tidigare. Hela december har hon haft hemlängtan och när det sket sig med hennes semester inför julen, så meddelade hon att hon planerade att komma hem för gott när säsongen på Gran Canaria är över. Jag tog hela det beskedet med ett kaffemått salt, vi får väl se om du kommer hem, det är långt kvar till våren. Kännandes henne så skulle hon sannolikt ändra sig 15 gånger innan säsongen är slut, för att sedan ta den nya positionen som verkar så mycket mer lockande att sitta hemma i Sverige, arbetslös och hemlös.

Jag har en utmärkt förmåga att känna av folks karaktär och avsikter, men med syrran är det extra lätt. Inte bara för att hon är min syrra, jag känner henne och kan av erfarenhet dra mina egna slutsatser, utan för att hon är som en öppen bok. Alla kan läsa henne. Hon är en orkan som plöjer fram, men som vänder och flyttar sig för varje träd och sten. Det enda man definitivt kan räkna med när det gäller syrran och hennes val, är att vägen kommer att svänga. Hennes planer kommer att ändra sig. Hon själv är nog den enda som inte riktigt har hängt med och vet detta om sig själv, att det är bara så hon är. Vi andra har ju vetat hela tiden att hon inte kommer hem i vår, hon kommer att söka till en ny destination och fortsätta vara borta och göra karriär utomlands.

Inatt meddelade hon då att hon nu har sökt någon ansvarig-postition på Lefkas. Hon har inte jobbat klart, hon har inte blivit mätt på resandet ännu. Det var med en stor klump i magen hon meddelade oss detta. Ledsen för att behöva “svika” och inte komma hem som, enligt henne, hon har lovat. Orolig för negativa reaktioner. Men det är bara, som sagt, för att hon är den enda som inte har vetat om att hon ska vara kvar utomlands. Vi andra har ju räknat med detta.

Visst har jag med försökt övertala henne att komma hem. Med alla medel jag kan. Jag har till och med varit lite ful och tryckt på de punkter som redan har blåmärken. Jag har varit tydlig med att det är bäst för alla att hon lämnar sitt liv i resväskan och kommer hem. Ska jag vara ärlig, så har det nog mest varit egoistiskt, för att jag vill att hon kommer hem och stannar här. Jag skulle må bättre av att hon är hemma. Hon skulle bara vara olycklig och rastlös. Det är inte alltid så lätt att vara klok, rättvis och förstående när man saknar. Att försöka övertala henne att komma hem är ju som att försöka övertala någon att sluta röka. Meningslöst. Något som inte kommer att hända förrän man är färdig. Redo att följa det beslut man tar.

Hon kommer hem, när hon kommer hem.