Meduciner, meduciner

Jefvla förkylning. Lungorna vill ta livet av mig, näsan vill evakuera allt som brukar bo där, hostan är övertygad om att hjärnan ska skramlas om så mycket som möjligt, att revbenen mår bra av träningsvärk och att halsmandlarna bör kräkas ut. Visst är det helt onödigt att andas, speciellt vid liggläge. Sömn, vem behöver det?

Mamma skickade mig till Oxbacken för koll och för att få andas in ångmedicin. Jag behövde inte andas in ånga, utan bara vanlig luft. Det är så enkelt att ta djupa andetag och blåsa länge under aggressiva hostattacker. Jag har en luftvägsinfektion, eller vad det nu heter. Ett gäng bakterier tycker om att ligga och mysa där i min hals. Finns det något värre än en rejäl förkylning (som inkluderar en luftvägsinfektion)? “Ni kvinnor talar om att föda barn, ni skulle bara veta…” Pffft! Det är precis lika jävligt för en kvinna att vara förkyld. Skillnaden är bara att vi klarar av både barnafödande och hemska förkylningar, utan att gnälla (så mycket).

Det blev en del nya pilleriller, så jag är verkligen ett vandrande apotek nu. Kortisontabletter mot andnöd och svullnaden i luftrör (tror jag), antibiotika mot bakteriepartyt i halsen, hostmedicin för att förebygga hjärnskakning och brutna revben och svampkräm för svampen som gör sällskap med antibiotikan. Sen har vi ju mina gamla vänner Lyrica och Lamotrigin.

Såhär ser dagsdosen av tablettisar ut. De får inte ens plats i min dosett! Tusen tabletter och några klunkar hostmedicin om dagen. Det är livet det!