Från tatuering till piercing

Precis som på tiden innan mina tatueringar, har jag alltid tyckt att det kommer inte en piercing på denna kropp. Inte under några omständigheter. Det blev tillslut en tatuering. Och tre. Och fem. det skulle inte förvåna mig om det blir en piercing så småningom också.

Det här är min första, på utsidan av höger smalben. En syskontatuering som vi fyra gjorde tillsammans för fyra år sedan. Inlägget som jag skrev om den dagen hittas via länken ovan. En mycket värdefull tatuering som är det enda visuella tecknet på det starka band som finns mellan oss syskon. Design av mig, tatuerad av Jonas.

Dessa två gjorde jag samtidigt och blev då min andra och tredje tatuering. En unge på varsin handled, gubben på vänster och gumman på höger. De kommer alltid vara mig nära, aldrig mer än en armlängd borta. Mina finaste måste vara synliga. Speciellt om jag någon gång skulle glömma deras namn. Min egen design, tatuerad av Micke.

Det finska lejonet, som jag har på insidan av vänster smalben, är ju nästan ett måste på varje finne. Denna valde jag att ha som ett tecken på mitt ursprung, tillsammans med en touch av att ändå vara min egen, inte som alla andra. Två saker som det senaste året har blivit väldigt, väldigt viktiga för mig. Lite blommor och bling med ett klassiskt finskt lejon. Designat främst av någon gammal finne, tatuerat av Micke.

Min senaste tatuering ser ut såhär och är placerad på höger överarm. Utförandet låg och grodde länge innan jag fick ner det på papper som en färdig idé. Med dess lite allvarliga döskalle omgiven av lyckliga hjärtan, något kaotisk text runt hela armen med ett par solstrålar samt orden “dead and alive”, ska den symbolisera mitt mående, min tid som sjukskriven och min bipolära diagnos. Enkel, men ändå full av budskap och påminnelse om det som har varit, det som är och det som kan bli. Även denna är designat av mig och tatuerat av Micke.

Jag har funderat på en tre, fyra nya tatueringar, men kommer inte riktigt så långt att jag får ihop idéerna. Dessutom oroar sig älskling för att jag snart ser ut som bror min.

Eftersom det just nu ser ut att dröja till nästa tatuering, om det blir någon, så har jag de senaste månaderna funderat på en piercing istället. Inte en sån där ungdomlig piercing i läppen eller näsan, utan en tantpiercing mellan tuttarna. En sån där som är kvinnlig och vacker, en liten fin pärla mellan brösten bara.

En sån här:

Jag är bara lite orolig för att mina bröst ska vara för stora för en sån. Alla bilder jag har hittat på den aktuella piercingen är på kvinnor med små fasta och fina bröst. Mina väger ju fasen säkert 10 kg styck, så jag kan tänka mig att det är lite annorlunda då. Även om man skulle ha den lite högre upp än de småbröstade kvinnorna har, så vill jag misstänka att det blir en massa bekymmer främst när jag ligger ner. Den kan ju hamna konstigt och göra skada när monsternassar kommer och lägger sig över liksom… Någon med erfarenhet av stora tuttar och bröstpiercing?