Hjälmar och annat skit

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om hjälmar idag. Hjälmar och annan typ av säkerhet. Nu vet jag inte om jag har lust. Har bara varit sur och irriterad hela kvällen. Jag skulle ha följt med Linalainen när hon tatuerar sig. Jag hade sett fram emot att komma ifrån några timmar och bara koppla av och umgås lite med någon annan än familjen. Det sket sig med den planen.

Ungarna härjade och gapade, sprang ut och in med pulkor och bobar, gapade och härjade lite mer. Mat skulle de ha, lägga sig skulle de inte, vrålade för att jag skulle iväg och vara borta så länge att de hunnit somna innan jag kom hem. Bråk och skrik. Älsklingen kunde inte sova för allt liv, så han var tvungen att försöka få någon timmes sömn innan nattjobbet och kunde förstås inte vara uppe och se efter gaphalsarna samtidigt. Jag blev tvungen att skjutsa hem sonens kompis för det verkade som att hans mamma inte skulle hämta honom förrän hon slutat jobbet 21.30. Kunde inte lämna ungarna själv, så de fick följa med och tjattra och bråka i bilen. Gaaaah!!! Jag beordrade dem ner i sina sängar när vi kom hem och var tydlig med att ingen skulle komma upp mer, oavsett orsak. Jo, så nu har de ont i magen och huvudet och benen och ryggen och överallt. Ledsna för att jag blev arg. Suck…

Irritation tillsammans med skuldkänslor är en jävlig kombination. Det skapar panik! Nu sitter jag här med kaffe och lurar och lyssnar på musik på alldeles för hög volym och försöker slappna av. (Bandit såklart, när jag ändå har insett att det inte finns någon annan radiokanal värd att lyssna på.) Det funkar inte så bra. Jag har slut på julfärgade ljus så jag måste elda på de andra färgerna. De är också slut snart. Irriterande! Det är disk över hela köket efter att alla ungar ätit. Irriterande! Askoppen är full, duken är skrynklig, jag förlorar bara i wordfeud, det är nån jävel som sitter här och luktar svett, kaffet är kallt, jag har för många flikar uppe så de är alldeles för små… Så irriterande!

Ja, jo, det känns ändå lite bättre efter ett tags skrivande, så jag kan nog ta upp detta med hjälmar ändå. Jag är stenhård på att hjälm ska bäras när det cyklas, åks pulka eller skridskor. Helst skulle jag vilja införa hjälmtvång vid bilåkning, skolgymnastiken och de sporter som ungarna sysslar med. 😛 Jag själv använder cykelhjälm och skulle jag få för mig att åka skridskor så blir det också hjälm och sannolikt knä-, armbågs- och handledskydd. Borde ju skaffa såna skydd till ungarna också. Som tur är ser båda barnen hjälm som en självklarhet vid cykling och pulka-/skridskoåkning.

Jag har väldigt lite förståelse för vuxna människor som väljer att inte använda lämpliga skydd vid olika aktiviteter, speciellt hjälm då. Älskling är en av dem. Han vägrar både cykel- och skridskohjälm med motiveringen att han inte tycker om att ha något på huvudet. Pfft. Get over it! Om det absolut inte går att ha något på huvudet, cykla inte då, åk inte skridskor! Speciellt som förälder är det ju ytterst viktigt att använda hjälm. Inte enbart för att föregå med gott exempel, utan för att för barnen är ju föräldern jätteviktig så varför riskera livet när det är så enkelt att minska risken för allvarliga skador eller döden?

Ännu mindre förståelse har jag för föräldrar som låter sina barn cykla utan hjälm. Vad är det för fel på dem egentligen? Hela sommaren har jag med hjärtat i halsen sett på när ungar cyklat hjälmlösa. Det är då inte bara fjompiga tonåringar, här ute på gården cyklar även 3-4 åringar utan hjälm. Hur resonerar en förälder som tillåter hjälmlöst cyklande? Det är väl dessutom lag på cykelhjälm för barn? Jag förstår inte.

Att använda hjälm borde vara lika självklart som att ha bälte på sig när man sitter i bilen eller flytväst när man är i en båt. För vuxna likaväl som för barn. Är det bara jag som tycker så?

Fan också. Nu är jag sur igen. >:(