Nätverk

Detta inlägg är inte på något vis menat att vara nedsättande mot någon eller såra någon. Jag försöker bara reda ut en del tankar och känslor jag har kring ämnet. Främst för mig själv. Ta inte illa vid dig om du känner dig träffad. Om du känner dig inskuffad i ett fack och undrar varför, så ta upp det med mig så kan jag förklara närmare.

I bilen på vägen hem, när jag inte sov, satt jag och tänkte mycket på vad min kurator sa. Hon betonade vikten av att ha ett stort och stabilt socialt nätverk och hur viktigt det är för mig att komma ut och träffa folk och skapa nya kontakter, så att min rädsla för att vara ute bland folk inte utvecklas till en allvarlig social fobi. Jag är helt med på att trotsa rädslorna och vara bland folk och umgås med släkt och vänner, men jag vill INTE skapa några nya kontakter. Usch så jobbigt.

Jag anser mig redan ha ett tillräckligt stort nätverk med folk av alla slag, som jag inte orkar träffa. Jag behöver inte lägga till mer folk och jag vill definitivt inte prata och vara trevlig med okänt folk. Det är svårt nog att vara lyhörd och ömsint mot de jag redan känner och tycker om. inga nya kontakter för mig, tack.

Jag har mina barn och min sambo. Jag har redan 1,2,3… *räknar*… 6 som jag anser vara mina vänner. De som jag verkligen tycker om och gärna umgås med. När jag orkar. Jag har min familj, ett tiotal personer (mjo, vissa borde räknas som släkt, men för mig är de en del av min familj) som står mig riktigt nära om hjärtat. Så, sammanlagt 19 personer som jag litar på fullt ut, som jag alltid kan räkna med och som jag mer än gärna ställer upp för när det behövs.

Jag har jättemycket övrig släkt, sambons släkt och en drös med kollegor som jag trivs bra med. Det finns också en bunt med folk som är nånstans mittemellan vän och bekant, kan man kalla dem för kompisar tro? Kontakten här sker mest elektroniskt, även om vi kan träffas någon gång ibland. Och så är det ju alla bekanta. Väldigt, väldigt många bekanta. Såna som jag känner, men inte har något alls gemensamt med och därmed inte har något att prata om. Såna som jag helst inte umgås med och hoppas att jag kommer undan med ett flyktigt “Hej” när vi råkar ses. Det är såna som man bara kan småprata med, om väder och skit. Småprat tycker jag inte om, jag vet inte riktigt hur man gör det. Det är därför jag inte vill umgås med dessa bekanta som jag inte har något gemensamt med. Jag vet inte hur jag ska prata med dem. Alla andra verkar kunna det här med småprat, du vet sådär som normalt folk. Så, hur gör man det?

Räcker det då inte med detta nätverk? Måste jag verkligen ut och skramla fram fler bekanta som jag inte vet hur jag ska prata med? Kan det inte vara okej med enbart elektronisk kommunikation? Det är mycket enklare att kommunicera med alla de 244 som jag “känner” på facebook, än de jag råkar träffa i affären. Med forumbekantskaper kan jag prata med och har ofta väldigt trevliga och givande diskussioner med. Räknas det då om som utökning av det sociala nätverket, som ska vara så bra, om jag dubblar mina facebookvänner? 😛 Är det någon som förstår vad jag pratar om här?

Bilden/texten ovan är friskt stulen från… någonstans. Minns inte vart.