Julmånad

Äntligen december! Mysets, julens och den obefintliga snöns månad.

Vad ungarna har längtat, främst efter att få öppna sina adventskalenderar. Javisst, jag var tvungen att ge efter och tillåta dem att köpa såna där hutlöst dyra kalendrar. Jag vägrade länge, men sen kom vi fram till att ungarna för jobba ihop pengarna till kalendrarna. En femma för varje syssla. Aldrig förut har de varit så intresserade av att plocka ur diskmaskinen, gå ut med sopor, duka fram på bordet och dammtorka. Gubben köpte en Lego Starwars-kalender för 299 kr och gumman köpte en Littlest Petshop-kalender för 149 kr.

Idag är ångesten på plats. Exakt där den brukar vara. Förutom den så känner jag en överväldigande ilska. Jag är arg. Trött. Jag orkar inte ta hand om eller ens vara trevlig. Jag vill vara ensam, i tysthet, med mina funderingar. Jag orkar inte lyssna på ungarnas tjatter eller svara på deras frågor.

Det är främst gumman som hänger på mig. HELA tiden. Inte ens på nätterna får jag vara ifred. På reikin igår fick jag rådet att bestämma en begränsad tid med gumman då vi gör något tillsammans, bara hon och jag, och på så vis få tid till lite lugn och ro. Idag ska vi baka. Denna åtgärd fungerade bra i våras, då gumman var nöjd med en stunds mamma/dotter-tid någon dag i veckan. Nu uteblev det önskade resultatet. Vi bestämde igår att vi skulle baka idag, trots detta hovrade gumman över mig som en stridshelikopter i jakt på bombmål. Hon satt bredvid mig hela tiden. Kommenterade och frågade. Precis som hon gör nu. Jag orkar inte! Jag orkar inte ens tappa tålamodet.