Livlöst

Lilla, lilla Lyrica, det verkar som att du gör ett dåligt jobb.

Vaknade med ett ryck. Klockan har blivit “normal” tid. Trycket i bröstet verkar ha vaknat före mig och redan börjat sprida sig till magen. Tvångsmässigt går jag upp. Varför? Vad har jag uppe att göra? Rutinerat sätta kaffet på dropp, röka lite och sedan sitta här vid datorn och tvinga mig att spela det ena spelet efter det andra bara för tidsfördriv? Som jag gör varje dag. Varenda jävla dag. Har jag verkligen inget vettigare för mig?

Är det den vanliga återkommande ångesten som visar sig idag, eller har den en orsak? Jag vill verkligen att Lyrican ska göra skillnad, att den ska ta bort de här dagarna. De som är fyllda med ångest och jävelskap. I ren desperation, i förhoppning om att det ändå inte är Lyricans fel, så letar hjärnan efter den skyldiga. Varför mår jag så dåligt idag? Har jag bara haft för stora förväntningar och ställt orimliga krav på Lyrican? Nej, det vill jag inte gå med på, så vi börjar med att leta efter en syndabock. För det kan ju vara så att ångesten har en annan, mer logisk orsak.

Jag måste ringa försäkringskassan idag. Jag har inte fått något läkarintyg, så jag måste kolla om de har fått in ett. Är det detta som är orsaken? Jag hatar verkligen att ringa. Verkligen. Jag har svårt att ringa min familj till och med. De jag har känt i hela mitt liv, de som är en av de få tryggheter jag har, de får oftast nöja sig med sms. För att våga ringa andra ställen tar det oftast flera dagar av mental förberedelse. Telefonfobi tror jag det kallas. Eller typ. Det går ju bra när folk ringer mig, det är bara hemskt när jag måste ringa folk. Denna rädsla har ju skapat lite problem emellanåt. Jag har fått mycket skit för att jag föredrar sms. Vid sjukanmälningar till exempel. Det är tydligen så att alla måste vara stöpta i samma form, några utsvävningar är inte tillåtna. Att vara rädd för att ringa verkar inte få existera. När ska det vara accepterat med enbart elektronisk kommunikation? Där bokstäverna är synliga och missförstånden minimerade. Nåja, för att återgå till grundfrågan här, så nej det är inte detta ringade som är problemet. Nu har jag ju visserligen förberett mig hela veckan, men jag kom ju på att jag kan bara logga in på fk och se om det har kommit in något.

Kanske är det julen? Jag började julpynta igår. Jag kom så långt att jag släpade fram jullådan och tömde den på köksbordet. Fick upp balkongbelysningen och så var det slut med orken. Nu står alla jävla tomtar här och glor på mig. Påminner om att jag inte orkar idag heller. Det kan vara så att det är de envist gloende tomtarna…

Eller så är det vetskapen om helgens bakande. Det är julmarknad i helgen och scouterna brukar stå där och sälja bakverk. För att de ska ha något att sälja, så måste mammorna och papporna först baka något. Så även denna mamma. Sonen har beställt mjuk pepparkaka. Han påstår sig hjälpa till med baket, men där vet vi ju hur det gick förra året då mamman fick göra allt utom att smöra och bröa formen. Men nej, det är inte bakandet som orsakar ångesten. För jag planerar att släpa hit lite vuxenhjälp. Kanske ska jag fråga Linalainen?

Vad har vi kvar då? De dumma tomtarna, den totala bristen på ett vettigt liv och trasiga tabletter. En av dem, eller alla tre? Vem fan är boven?