Mitt i natten

Jag vaknade för nästan en timme sedan. Låg i sängen och lyssnade på lillgummans snarkningar, filosoferade och var sugen på att gå upp och koka kaffe. Försökte intala mig att det är inte tid att gå upp än, klockan är inte ens tre. Kaffet finns kvar om några timmar, somna om nu. Det gick inte. Inte ens när jag tog av mig raggsockorna och fick det sådär kyligt och gosigt om fötterna. Nix. Klockan är nu halv fyra och här sitter jag. Med en kopp kaffe, ett tänt ljus och massor med ord som vill ut.

Det är dryga tre timmar kvar tills ungarna ska väckas. Jag hinner dricka kaffe, äta frukost och njuta av ensamheten. Tröstar mig med att även om det är hutlöst galet att gå upp mitt i natten, så kan jag ju gå och lägga mig direkt när jag lämnat ungarna om det behövs. Jag har inget för mig idag, så det gör inget om jag sover bort halva dagen.

Idag ska jag börja med Lyrica. Kunde inte göra det igår, då jag skulle irritera ihjäl mig på att det ojämna antalet tagna tabletter hela tiden. 😛 Ska bli intressant att se om den verkligen har den effekt den bör ha. I så fall kan jag se fram emot en period av mycket färre ledsen-/ångestdagar. 🙂 Jag försöker att inte hoppas så mycket så att jag slipper bli besviken om det inte skulle fungera. Det går sådär.

Jo, jag lyckades alltså ta mig till apoteket igår och när jag läste den meterlånga bipackssedeln för Lyrican, så visade det sig att det inte är ett dugg lämpligt att bli gravid medan man äter den. Det står klart och tydligt att effektiv preventivmetod MÅSTE användas av kvinnor i fertil ålder. En liten besvikelse bara där. Inte för att vi på allvar försöker bli gravida, men vi har pratat lite om det och jag har ju haft stora förhoppningar. Men men, det är lika bra att vänta med bebisplanerna tills jag mår bättre. Jag skulle förmodligen inte klara av en graviditet nu, än mindre en underbart söt liten bebis. Längtan får finnas kvar där en stund till. Förhoppningsvis blir syrran gravid snart igen och jag får lyckan att bli en stolt moster istället! (Ingen press sis, jag bara säger. 😉 )

Min fina gumma sov hos mig inatt. Hon var rädd för att sova själv efter att nyheterna kom på radion när vi var på väg hem från aerobicen. Det var någon karl som inte hade fått hjälp med andnöd när han ringde 112. Telefonistens röst var förvrängd så det lät som en elak robot tyckte gumman. Hon blev ledsen och trodde att hon skulle få mardrömmar. Vad värre var, så fungerar ju inte hennes drömfångare. Det är säkert bara en vanlig nyckelring, suckade hon uppgivet. Söta lilla älskade unge!

Nu är det dags att sysselsätta mig med mitt nya offer för beroende. Kalaha i mobilen! 🙂