The party’s in my head

Min väckarklocka går fortfarande på sommartid. Den visade kvart över sju när min hjärna bestämde sig helt frivilligt att nu var det färdigsovet. Septembers låt “The party in my head” ekade på full volym. I huvudet alltså. Dags att gå upp då. Det är ingen mening att försöka ligga kvar och somna om när hjärnan väl har bestämt sig att det är dags att gå upp. Det märkliga är att trots att det går runt och runt och runt i huvudet, så är det inte något speciellt (utom nu när låten är på repeat) eller något jag ältar över, utan det är bara aktivitet till en miljon. Det är sällan jag hinner fånga en av de rusande tankarna tillräckligt länge för att den ska kunna tala om för mig vad den egentligen vill.

Utom just idag då, idag är det mesta klart och tydligt. Kanske är det låtens förtjänst. När jag satt med morgonciggen på balkongen var det rätt fascinerande hur medveten jag var över de tankar som rusade runt.

Idag dricker jag snabbkaffe. Det normala kaffet är slut. 😐