En av de helvetiska dagarna igen

Hela kroppen värker av kaos. Måste fly någonstans, men jag hittar ingen väg att ta. Det känns meningslöst att ta vägen till seriernas värld, det finns ändå inget intressant där. Vägen till Säter kan jag inte ta själv denna veckan, så det blir inte ens någon flyktväg. Ångesten i bröstet växer sig starkare ju mer jag inser att det finns ingenstans att fly.

Vaknade nyss från en tupplur. Försökte smyga ut till balkongen, men familjen upptäckte mig och flockades runtomkring direkt. Av kärlek, det förstår jag, och jag älskar dem för den närhet de så gärna vill ge. Men just nu är jag inte mottaglig. Jag har inte åtkomst till det rum där alla de fina känslorna lagras. Jag har tappat mitt lösenord och kommer inte in.

På balkongen brukar jag få sitta ifred. Det är därför jag är där så ofta. Jag försöker slappna av. Tömma kroppen på allt obehag som tar alldeles för stor plats. Dottern knackar på fönstret och vill att jag tittar när hon glatt spexar runt. Jag lyckas få fram ett litet leende. Varför kan hon inte vänta med att pocka på uppmärksamhet? Nå ungar härjar på lekparken och gapar så att huvudet vill explodera. Var tyst för i helvete! Är det ingen som har några hem att gå till? Jag längtar till tystheten och friheten i Säter.

Jag behöver ha utrymme, jag behöver ha tysthet, jag behöver vara ensam. Jag behöver ha en handfull ångestdämpande tabletter.

Det är höstlov nu. Något som är synonymt med familjeaktiviteter av olika slag. Dagens aktivitet består av ishallen och skridskoåkning. Jag vill gärna se när ungarna visar hur duktiga de är på att åka skridskor och hur fina trix de har lärt sig. Jag tror dock inte att jag kan ta mig ut idag. Jag kommer inte att ärligt kunna uppskatta ungarnas glädje. Jag kommer att behöva slåss mot en envis ångest och en stark vilja att bara försvinna. Det stora behovet att inte låta folk se mig. Jag befarar att det kommer att vara så mycket ljud. Många människor på samma ställe tenderar att skapa ett sådant irriterande sorl att jag säkert kommer att gå under av ilska. Jag vill verkligen inte gå ut idag.