Nu igen och även idag

Nu fick jag en sån där plötslig svacka igen. Från ingenstans kom ett stort svart moln och lade sig precis ovanför mig. Helt från ingenstans och alldeles oförklarligt. Nu är jag bara ledsen och matt. Känner ångesten växa i bröstet och skuldkänslorna har bosatt sig i magen. Jag har inte orken att gråta. Det känns alldeles för besvärligt att behöva snyta sig hela tiden. Jag har ingen lust att börja förklara skuldkänslorna och be om förståelse.

Vi är hos syrran för att umgås och spendera natten här. Jag borde vara glad och social. Jag borde prata och vara trevlig. Jag orkar inte. Jag vill mest bara sitta här, stirra på skärmen och inte göra så mycket mer. Jag borde laga maten men jag har helt enkelt inte lust att ens stå upp. Älskling fyller år idag. Jag borde mysa lite med honom och visa honom hur värdefull han är för mig. Jag orkar inte. Just nu föredrar jag att sitta ute i kylan med en cigg och med tankekraft mota bort de hemska känslorna i bröstet och magen.

Detta kommer jag aldrig bli van vid. Det här sättet hur nedstämdheten plötslig infinner sig, helt utan förvarning och öppnar upp alla svarta hål den kan hitta. Känslor av sorg, skuld och värdelöshet är mycket starkare än glädje och lycka. Inte ens kärleken får någon plats och till och med ilskan håller sig borta. Ilskan, som är så negativ i sig, skulle jag föredra i stunder som denna. När ilskan kommer så är det i alla fall med stor energi. Den ger inte ifrån sig en sån här tomhet med smärtande ångest och täcke av matthet.