Grekland, för tredje gången

Minnena från Grekland börjar falna. Många gånger har jag tänkt att jag ska kasta fram lite fler bilder och berätta lite mer om resan, men aldrig har lusten att göra det varit riktigt på min sida. Nu när det ändå går åt skogen med Betapet så tänkte jag att det är nog läge att ta fram lite Greklands-historier nu.

Så, vart var vi nu? Vi hade precis kommit igenom torsdagens båtfärd och ska alltså ha Greklandsfredag nu. Det är bara sex veckor sedan, men jag minns knappt något annat än det bilderna visar mig. 😐 Mina senila hjärnceller har väl lagt Grekland i facket för glömda minnen.

Jo! Greklandsfredag var det. Fredagskvällen skulle också spenderas på en (annan) båt och hela fredagen gick så långsamt, så långsamt. Klockan ville ju aldrig bli varken kväll eller båtavgångstid. Vi köpte en badleksak och badade i poolen, åt lunch vid poolen, hängde hemma, låg i sängen och slöade, shoppade en vända, satt på Café de Paris och fnissade åt en grek som hade en så rolig stil… Och ändå var det evigheter kvar tills båten skulle gå.

Utflykten vi tog var anordnad av en Steve med fru (uppfattade jag henne som). Den gick ut på att ta båten till en strand på fastlandet, som endast kunde nås via båt, och titta på stjärnorna.

När båten väl hade kört upp på stranden (just det, den körde verkligen upp på stranden) och alla hade lyckats ta sig ur (något som också var en konst som behövde mycket träning) fick vi ett varsitt underlägg och blev ombedda att hitta en lämplig plats på stranden. Dessa jäkla stenstränder. Steve började med att ta upp en näve sten och sa att det här är då det som i alla resebroschyrer kallas för sandstrand. Mmm, sandstrand med väldigt, väldigt stora sandkorn. Han berättade sedan en väldigt underhållande berättelse om när han för första gången kom till den stranden. Efter den humoristiska historien var det dags för påfyllning av dricka (läsk och vin ingick i biljettpriset) och lite badande medan vi väntade på maten. Steve påminde upprepade gånger att vinglasen skulle fyllas på ofta. Ju mer vin man drack, desto fler stjärnor skulle man se. 😀

Båtpersonalen stod och grillade och förberedde maten vid strandens ena hörn, medan Steve förberedde sitt teleskop vid strandens andra ände. Mitt emellan stod bordet med vinet och kylväskorna med läsk och framför alltsammans satt alla vi på ett varsitt halmunderlägg. När maten var klar hade även Saturnus flyttat sig till rätt position. Så vi åt souvlaki och turades om att kika på Saturnus i teleskopet. Sedan var det ju tillräckligt mörkt för huvudattraktionen. Båtens belysning släcktes och alla lade sig på underläggen och tittade upp mot stjärnorna. Steve började resan vid polstjärnan och flyttade sig sedan motsols stjärnbild efter stjärnbild och berättade historier om hur de hade kommit till. Han lärde oss att hitta de olika stjärnbilderna via “landmärken” och förklarade även hur zodiakens olika tecken snurrade kring jorden. Där låg vi, i mörkret på en öde strand tillsammans med ett femtiotal vilt främmande människor och lyssnade på sagor från grekiska mytologin. Det var en upplevelse värt pengarna. SÅ värt pengarna!

På hemvägen var vi trötta och frusna. InternetLina också, fast hon sov sig igenom större delen av stjärnberättelsen. Trots tröttheten var vi ju tvungna att stanna till vid träbutiken och fotografera snopparna. Undrar om de är till för prydnad bara, eller om de är Greklands version av vuxenleksaker?