En bättre dålig dag

Det är fan inte kul att vara Kirsi idag heller.

Morgonen började alldeles för tidigt med att magen väckte mig genom att tydligt meddela att den var i behov av någon form av frukost. En halvtimmes försök till ignorerande av det hjälpte inte, så det var bara att masa sig upp. Kaffet måste komma före frukosten, så de 7 minutrarna det tog för det fanskapet att rinna igenom bryggaren stod jag och trampade otåligt och roade mig med att vifta bort whiskeyflugor.

När jag väl hinkat i mig kaffet från den nya fina gröna muggen (som Internetlina och mr Internetlina gav till oss i förlovningspresent) så var det dags för nästa överraskning. Ingen jävla ätbar frukost i hela köket. Oh noes. Antingen måste jag äta någon form av äcklig frukost eller bege mig ut för att inhandla något gott. Bäst att slurka i mig resten av kaffet medan jag funderar. Att äta något äckligt känns ju onödigt. Men att faktiskt behöva ta på mig kläder, att inte få släpa runt i min utnötta äckliga badrock (ja, jag behöver en ny!) känns mycket mer onödigt.

Nå ja. Tre gröna koppar kaffe på tom mage gör att det börjar skrika rätt mycket därinne. Så det var bara att slingra sig i ett par byxor och något linne, knyta en sjal om huvudet (så att håret slipper borstas) och loda ut till bilen. För att göra det bästa av tvånget att faktiskt gå ute, i kläder, så åkte jag till Håkans för att köpa världens godaste frukostbröd. Bara det piggade upp mig såpass att jag kände för att faktiskt göra i ordning frukost åt älskling också och väcka honom med bröd och juice på sängen. Och ett avsnitt av warehouse 13 förstås.

Jag somnade som en klubbad säl efter frukosten och warehouseavsnittet. Även om det ska vara helt okej att sova bort hela dagen så blir jag lite stressad av det. Shit, jag sov bort fem timmar av dagen! Vad ska jag nu göra, va, va, va? Jag försöker att inte bli så stirrig. Det sägs att det är okej, så måste det vara det då.
Jag ska till Johanna och fika om en stund. Skulle ju ha bakat fikabröd av något slag för detta ändamål, men se på fan, jag sov bort hela dagen så jag kunde inte baka.

Ja, men nu är jag då vaken, rastlös och utan energi att ta för mig något. Jag känner mig ledsen och orolig. Ringde till affektiva igår för att avboka tiderna med den elaka kuratorn. Fick då prata med chefen och berätta min sida av historien. Hon beklagade sig och skulle ta tag i saken samt se till att jag kan komma till någon annan, även om det senare kunde ta lite tid. Senare på eftermiddagen hade den elaka kuratorn ringt och lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar. Han tyckte att jag skulle ringa upp igår, eller på måndag, annars har vi ju vår tid på tisdag. WTF!? Jag har ju avbokat och ska fan inte infinna mig på någon tid hos honom! Så… nu måste jag ju ringa tillbaka till chefen och förklara ännu en gång att jag vill inte träffa den där. Jag vill heller inte prata med honom. Jag vill bara få en ny. Jag tycker inte om att ringa. Någonstans. Jag blir alltid alldeles kallsvettig av att behöva ringa till folk. Jag har svårt att ens ringa mamma, än mindre vill jag ringa nån okänd chef. När ska det vara fullt tillräckligt med textbaserad kommunikation? :/

Karln gnäller över att jag har duschat. Tydligen är det inte okej med vatten över hela badrummet. Men vaska jag göra? Jag var ju tvungen att duscha två gånger. Första gången hade jag ju glömt skölja av hälften av tvålen. Sen rymde duchfan och lekte vattenorm där ett tag… Jo, det är det jag säger, man ska skippa duschandet helt. Strunta i duschen, strunta i kläderna så är dagen mycket bättre.

Menskoppen gör iaf sitt jobb och är precis sådär jättebra som alla säger. Nu när jag har lärt mig att använda den. Tänk vad många överraskningar jag hade kunnat spara om jag hade haft denna innan…

Jo, jag vet. Suck it up and deal with it. Inte menskoppen eller det den ibland innehåller, utan alla småjävlar som gör livet besvärligt. Life´s a bitch and then you die. Varför är alla på wordfeud så långsamma? 😐