Grekland, en annan dag

Ett klart irriterande moment på Greklandsresan var mitt hår. Jag var tvungen att spänna fast fanskapet hela tiden. Den varma och fuktiga luften ville få det att krulla ihop sig och böja sig åt alla möjliga och omöjliga håll. Nu var det inte riktigt lika illa som Monicas, men lite samma princip där.

Hela torsdagen spenderades till havs. Dagen till ära hade vi varit och shoppat hattar och smörjt oss riktigt noga med solkräm.

Lite besviket blev det när det framgick att vi skulle ju sitta under tak hela dagen. Herrejösses, då kan vi ju inte SOOOLA! Tji fick vi! 1) Solen tar även i skuggan. 2) De stunderna vi var ur båten fick vi mer än nog av sol. Jag var nog inte den enda med svidande axlar, trots solskyddsfaktor 30. Kände mig lite osäker på om ens aloe gel kunde bota den brännan, men det gick bra tillslut.

Vi åkte runt bland öarna och stannade till lite här och var. Antingen på någon ö med någon fin by eller vid någon strand för att bada och snorkla en stund.

Snorkling var bland det roligaste jag har gjort. Det var lite otäckt till en början, men när jag väl lärt mig hur man gör så gick det finfint. Förutom äckliga stenar och skumt sjögräs såg vi mängder av fiskar i olika storlekar, en sjöstjärna, två små rockor av nåt slag och något som brorsdottern identifierade som sjögurkor. Jag tyckte att det såg mest ut som bajskorvar som låg och skvalpade på havsbotten.

Uttryck som “Det här klorvattnet smakar salt” och “Vem har ätit chips med min mun?” har sitt ursprung på den här resan. 🙂

Det var verkligen SÅ skönt att bara ligga där och guppa i medelhavets klara blåa vatten. Jag hade kunnat stanna just där och då i all evighet. Där låg jag och flöt i vattnet och glömde bort allt elände jag har med min hälsa, alla måsten och alla andra spöken som väntade på mig här hemma. Det enda jag tänkte på att alla jag älskar kunde varit där med mig. Framförallt ungarna och älsklingen.

Jag tror att jag blev lite förälskad då… Just där och då, guppandes i Medelhavet. Lite småförälskad i havet och i Grekland. I Lefkas och Nidri, i M/S Christina, snorkelutrustningen och i de fina fiskarna. Där hade jag velat stanna.

Efter den båtturen gungade det konstant, lite bakfyllefri fylla så att säga. 🙂 Väl hemma var det, som alla kvällar innan middag, växelvis nyttjande av duschen och poserande framför spegeln tillsammans med beundrande av alla nya solbrännelinjer.

Nu har jag slut på energi igen. Jobbträningsveckan tar ut sitt nu. Jag återkommer med fler detaljer om Greklandsresan och jobbveckan sen när jag orkar.