Jobbdag nr 1

Idag började min testperiod på jobbet. Två timmar om dagen i två veckor ska jag försöka vara på jobbet och se om det kan bli folk av mig också igen.

I förra veckan när jag var och hälsade på så gick det bra till en början, men så kom ångesten springande och hjärtat dunkade i trippelfart när jag väl kom ut ur byggnaden. Jag förväntade mig att det skulle gå ungefär likadant idag.

Det knöt sig ordentligt i magen redan innan jag åkt hemifrån och min bil ville bara inte svänga av E18 vid jobbinfarten. Jag var tvungen att ta en liten extravända och lura bilfan genom att åka in från andra hållet. Väl på jobbet var den första timmen värst. Ångesten i bröstet gjorde det svårt att andas, och jag var tvungen att gömma mig inne på toa en stund. Ett tag kände jag att jag inte vågade röra på mig. Så länge jag satt still så var chansen stor att ingen såg mig… Allt som allt, helt okej alltså.

Jag får nästan lite skuldkänslor. Alla är så himla förstående och goa, väldigt måna om att allt ska gå så smärtfritt som möjligt för mig, men ändå kan jag inte känna någon helhjärtad glädje över detta…