Grekland

Nu har vi, jag, internetlina (a.k.a tvättlina) och brorsdottern, varit och hälsat på syrran i Grekland en vecka. Till en början följde jag brorsdotterns exempel och förde “dagbok” över de aktiviteter och roligheter vi hade för oss, så att jag skulle komma ihåg alla detaljer när jag berättar om resan sen. Detta fungerade då i två dagar, sen orkade jag inte mer. 😛 Nå, jag ska försöka återge resan i alla fall.

Resan till Nidri på ön Lefkas i Grekland började naturligtvis med en bilfärd till Arlanda förra måndagen. Denna färd var lugn och fridfull. Det var först vid det långa väntandet på Arlanda som skrattandet och fnisserierna började. Dessa fortsatte på planet och vi hade riktigt roligt. Till exempel, så kände jag mig tvungen att ta upp det klassiska “Vore det inte bättre att det fanns fallskärm under flygstolen istället för flytväst”. Jag tappade dock ordet fallskärm och i försök att beskriva vad jag menade så kom det bara ut: “Jomen en sån där para… para… parahopp!” Detta utlöste ett sådant gapskratt bland mina stolskamrater så jag var rädd för att vi skulle bli kastade av flyget. Utan parahopp.

Vi landade på Prevezas flygplats runt klockan 23. Lagom övertrötta som vi var, så fortsatte fnissandet och det frekventa fotograferandet även på marknivå. Efter mycket kramande med syrran (som jobbade just på flygplatsen och hämtade upp oss resenärer) tog vi plats på bussen som skulle föra oss till Nidri. Den resan tog evigheter. Syrran var så fin i sina stiliga jobbkläder och var så duktig på att berätta i mikrofonen. Alltid en anledning för en storasyster att vara stolt!
När vi väl skulle stiga av så meddelade syrran i mikrofonen att nu var det dags för “min syster och company” att kliva av. Responsen på detta från brorsdottern var “Åh, faster syster och co!”, varpå internetlina tyckte att man kunde ju ta det för en hamburgare… Fastersyster & co. Mera skratt, naturligtvis.

Vi steg av bussen och stod och väntade på att syrran skulle jobba klart så att vi fick gå till lägenheten och sova. Väl i lägenheten tyckte syrran att vi var så bleka, så bleka. Något som naturligtvis medförde att vi gäster började jämföra solbrännor. Syrran, som var i färd med att byta om till nattkläder, utbrister: “Vänta… titta här så ska ni få se på brunt!” och lyfter samtidigt upp kjolen och visar rumpan. Jag tror att samtliga av oss hann med skräck undra vad fasen hon nu tänkte visa. Det var bara kanten efter bikinitrosan, som tur var.

Tisdagen började med att syrran väckte oss vid 12 och hade bråttom ut på lunch. Vi hann äta lite sallad innan syrran brådskade vidare till jobbet igen. Efter att vi hade varit hem och fått på oss badkläderna hade vi redan glömt var vi skulle svänga för att komma till stranden. Syster min sa att vi skulle svänga höger vid skylten där det stod “beach”. Vi såg en skylt som sa “beach” och svängde höger. Vi fick senare veta att det minsann var helt fel ställe. Vi skulle ha svängt vid nästa skylt 10 meter bort, som ledde till samma hav och samma strand fast 20 solstolar och två restauranger längre ned. Ungefär.
Det var första gången jag badade i Medelhavet! Första gången jag badade i något hav.

En stor del av dagen gick också till shoppande. Solbrillor, badskor, badväska och annat nödvändigt. När syrran hade kommit hem från jobbet gjorde vi oss i ordning för att gå ut och äta. Under det växelvisa duschandet så upptäcktes och beundrades naturligtvis dagens uppgradering av pigmentet.

Middagen åt vi på Café de Paris, eller CDP som stället kallas av de lokala säsongshabitanterna. Hit kom vi för mat eller efterrätt varje dag. Ett fint ställe med (det bästa av allt!) gratis WiFi. Vi blev personligt presenterade för i princip hela serveringspersonalen, varav samtliga hade lärt sig välbehövliga svenska och finska fraser som “Varför inte?” och “Ihan sama”. Vi hade en riktigt rolig kväll med många härliga skratt. När vi råkade få slut på orsaker till skratt och fniss, så bläddrade vi bara igenom de lagrade bilderna i kameran.

Onsdagen började med lite häng vid poolen och fortsatte med en inte så god lunch och en shoppingtur. Den alldeles för magra shoppingturen avbröts lite mitt i på grund av att värmen blev outhärdlig igen, så vi styrde näsorna mot havet. Denna gången till det tillåtna stället. Brorsdottern köpte en snorkel som hon roade sig med, och vi slapp betala för solstolarna. Snorklandet och flätan som brorsdottern hade fick henne att likna en krokodil, hon fick därför smeknamnet Jennadil. och hon gjorde en Jennadil när hon simmade just sådär. Jag själv blev kallad guppy på grund av att jag mest guppade runt i havet. Internetlinas pseudonym fick bli standardval.

På kvällen innan utgång var det växelbruk i duschen och spegeln fick återigen bevittna en massa ränder som hade blivit mycket tydligare. En del röda områden hade också uppkommit, men det botades snabbt av aloegel. Denna kväll gick vi till restaurangen Catamaran och även där blev vi personligt presenterade för de som jobbade där. Alla verkade så vänliga överallt.

Tjejerna skrattade åt mitt konstanta spillande överallt. Det såg ut som om ett litet barn som precis lärt sig att använda bestick, suttit och ätit vid min plats. Jag lyckades till och med spilla ända borta vid syrrans tallrik.

Det var så långt jag kom med mitt pappersbloggande. Nu måste jag sätta mig ner och minnas det roliga som hände de övriga dagarna. Jag återkommer med ett separat inlägg om det sen.

Nu är det godnatt!