Where’s your crown, king nothing?
Det var som att släcka en lampa. Klick. All eufori försvann. All välmående, all glädje, all energi. Borta, bara sådär. Kvar är det bottenlösa jävla hålet som jag nyss kröp ut ur. Tomt, men ändå så ångestfyllt att det ekar i väggar. Det kryper överallt och tröttheten är hänsynslös. Men glöm det där med att kunna sova.
Det finns inte mycket mer att göra nu än att lyssna på musik och försöka inbilla mig att det blir bättre igen så småningom… Om jag skulle ta en Metallica-skiva, packa ungarna i bilen och köra tills tanken var slut kanske? Och sen se om vi hittar hem igen.
Off to never, never land!
3 Comments
Merja
Har det hänt något? Kramar
Kirsi
Inte mer än depressionen verkar vara tillbaka med kraft. 🙁
Sanna
kom igen nu gumman, du klarar dig igenom detta det vet jag *kramar*