Skumma känslor…

Här har jag suttit och spenderat morgonkaffet till att läsa på bröllopstorgets forum. Där har jag irriterat mig på bland annat folks bristfälliga talanger avseende stavning och det faktum att folk faktiskt har väldigt, väldigt svårt att förstå vad OSA innebär.

HELA morgonkaffet har jag slösat på detta. Tre koppar morgonkaffe är mycket irritation det. Ända tills jag plötsligt inser att denna irritation jag känner är ingenting som kommer automatiskt, utan något som jag faktiskt sitter och tvingar på mig. Jag slappnar av och känner en våg av något helt annat komma över mig. Vad fasen ska jag sitta här och vara irriterad för, när jag har en automatisk skum känsla där under som är så mycket behagligare.

Denna skumma känsla är ren lycka! Stor och stark lycka. Här sitter jag och har världens bästa fästman som vill pussa på mig. Jag och världens bästa brorsdotter ska strax åka och hämta upp världens bästa föräldrar, för att åka till världens bästa lilla-lillasyster med familj och spendera dagen där… Och detta är då bara ett fragment av allt som gör mig lycklig.

Hmm… Undrar om denna eufori hör till det bipolära och tas bort av antiepileptikan? 😐