Och där åker hon igen…

På skärtorsdagen kom hon hem efter att ha bott i Thailand i åtta månader. Jag, som har känt mig så ensam och övergiven, var överlycklig och såg fram emot att kompensera de missade månaderna med en kanonrolig sommar, sprakandes av systerliga evenemang.

Två veckor senare, en fridfull fredagkväll, hörs det ett hjärtskärande skrik från köket. Jag rusar dit med hjärtat i halsen i tron att en arm eller något har ramlat av. Ah. Hennes jobbintervju tidigare på dagen hade resulterat i ett mail med besked om en position i Grekland. En anställning som varar till november.

Vi pratar om syster min. Den obotliga flängfågeln. Aldrig någonsin kan hon sitta still i två minuter bara för att reflektera och njuta av det vackra som stunden ger, utan är i ständig jakt efter nya äventyr, nya erfarenheter som kan stilla törsten och fylla tomheten. Ständigt på flykt från ensamheten.

Jag är stolt över min syster. Även om jag anar att denna rastlöshet i grunden baserar sig på en känsla av otillräcklighet, så är det som lyser igenom ändå bara mod och lycklig nyfikenhet. Egenskaper som ger henne erfarenheter av den grad som jag aldrig kommer att få. För att jag har inte den mängd av oförskräckt spontanitet som krävs för att bara lämna allt och leva i resväskan. Leva för stunden. Jag är mer den som bygger bo och jobbar hårt för en trygg och stabil tillvaro. Även om jag kunde, så skulle jag aldrig våga mig på sådana resor som min syster gör.

Om en vecka tänker hon åka igen. Till Grekland. Det värsta är att jag fasen inte ens kan hålla det emot henne! Det är omöjligt för mig att missunna henne något som får det att lysa så starkt i hennes ögon. Klart som fan att hon ska åka nu när tillfälle ges. Jag kan inte ens bli sur och känna mig övergiven igen.

Jag får helt enkelt acceptera att åter vara en syster kortare och tålmodigt vänta på den stund då hon finner ro i hjärtat och väljer att lugnt stanna på samma ort.

Åtminstone är hon i Europa och har ett riktigt jobb (dvs, det är inte så långt borta om jag skulle behöva åka och hämta hem henne). Tids nog kommer hon hem för att stanna…

(Vilken deja vu jag får här. Har jag skrivit detta förut?)