Oooh…

Så det var såhär det såg ut på det här stället. Spännande. 😀 Jag hade nästan glömt att denna blogg existerade. Trodde dock att det inte var så länge sen som i september senaste inlägget blev till. 🙂

Det har varit en riktigt tung höst (och sommar med för den delen). Inte kunde jag tänka mig att en depression kunde vara så djup och mörk. Så förlamande. Och så missförstådd.
Med hjälp av en duktig psykolog och ett obevekligt stöd från de mina, har jag äntligen nått andra sidan av snårskogen och vågar tro att jag faktiskt kommer ur detta.

Än känner jag mig inte helt funktionell. Bland annat på grund av att jag fortfarande har väldigt svårt att koncentrera mig. Dessa 8 rader text har hittills tagit mig 23 minuter att få ner. Stundtals har jag svårt att hantera mina humörsvängningar och den minsta rubbning av situationens förväntade riktning kan fortfarande slå mig helt till marken. Ibland kräver den enklaste av handlingar en så stor ansträngning att ingen energi lämnas åt något annat…

Jag tycker mig dock se att dessa stunder har blivit allt glesare. Jag har lärt mig att de går över. Till och med de mest benkrossande attackerna av ångest har ett slut. De känns inte så förödande längre.

Jag ser med hopp fram emot nästa år. Nästa år ska jag läka. Och bli stark. Jag ska laga mitt liv och se till att det blir till ett som jag trivs med, och tycker om.

Det ni! 🙂

Dagens favorit: Skillet – Hero