Instängd

Klockan är 23.40 en fredagkväll. Sitter i sängen och tittar på mina serier. Avsnitt efter avsnitt låter jag porten vara öppen. Dörren som tillåter mig att fly verkligheten, som stänger mitt hjärta för orsakerna till min flykt. Sitter här, en fredagkväll, levandes på någon annans fiktiva verklighet. Instängd i mig själv, förnekande det som är.

För en stund sedan såg jag den jag ville ha i min bild. En diskret rörelse, en omedveten gest rev snabbt sönder den föreställningen. Direkt. Allt. Bara borta. Inte ens min ettriga nyfikenhet ville stanna kvar. Helt borta. Självklart är det ett tydligt tecken på att den gnagande misstanken hade helt rätt. Allt var bara en kreation av min fantasi. Så enkelt som intresset och längtan rann av. Det måste bero på att det jag sökte, och tyckte mig se, aldrig fanns egentligen. Min fantasi visade mig filmen, men likt det som rullar på framför mig just nu, så var allt bara påhittat. Långt inom mig visste jag det. Det var många kort rätt, så det var simpelt att låta kreativiteten modifiera lite här, justera lite där, så att resten av korten också blev rätt. Längtan är konstig.

Så tomt det kan kännas när en dröm försvinner. Hålrummet måste fyllas med någon annans berättelser. Besvikelsen är slående och gnistan måste återupplivas med någon annans lyckliga slut.

Jag är övertygad av att minnena av denna inbillade saga kommer att hemsöka mig. Få mig att vilja återkalla just denna längan och nyfikenhet. Trots att ingen del av mig egentligen någonsin fått just denna saga att vara helt rätt. Men vi tar det sen när det kommer, tillsammans med ytterligare besvikelser över att det inte kommer att bli rätt då heller.

Sitter fortfarande i sängen. Skriver detta på det enda papper som fanns tillhands. På baksidan av förra månadens fakturor.

Dagens favorit: Gary Jules – Mad world