På flykt. Überbored. Fristad.

Under semestern valde jag att fly mitt liv. Skickade mina demoner på en egen semesterresa, lämnade mina måsten hemma och gömde mig. Gömde mig från drömmen och längtan, skulden och ångern. Från människor. Välkomnade friheten.

Semestern slutade fortare än jag ville släppa det. Det är ändå skönt att ha fått återkomma till civilisationen och vardagen. Demonerna är fortfarande på sin charterresa, så det är lugnt och tyst i Kirsiland.

Varje morgon, trots envist snoozande och den fortsatta sömnens förförande känsla, sprudlar jag av energi. Idag ska det uträttas något! Jag ska minsann det ena efter det andra… Näh! Who am I kidding? Nej du, inte idag heller. Inte en enda centimeter utöver det vanliga. Nosar inte ens på det ovanliga. Efter morgonkaffet och 20 minuters stirrande i bilen har all energi försvunnit, och kroppen minns att det faktiskt är morgon och då ska man vara som sliten ur graven.

Sedan förra veckan vikarierar jag som ansvarsfull. Stressad upp till en miljard när jag försöker hinna med att utföra de tilldelade uppgifterna och uppfylla det som förväntas av mig. Framåt eftermiddagen är jag så trött att all hjärnaktivitet avstannat helt. Lika bra är det väl att hålla sig till något med enbart monotona rörelser som inte kräver någon tankeverksamhet.

Hemma. Finally! Ignorerar vetskapen om att städning och diskning behövs och knatar raka vägen till min favoritplats. Den antika stolen framför skärmen. Sätter mig ner och stirrar på skärmen med sömnig blick. Skummar rutinmässigt igenom alla sidor jag hänger på och funderar på vem jag ska terrorisera. Ähh. Har inget att prata om ändå, så vi låter de stackarna vara ifred en stund. Öppnar en öl, sätter på en film och väntar tills klockan blir läggdags så att samma sak kan hända imorgon.

En onsdag. Som alla andra dagar. Alltid samma lika.

Men ändå… Jag mår… Bra? Är det ordet jag söker? Jag mår bra.

Dagens favorit: 3 doors down – Citizen soldier