Lördagsterapi

Vad gör man när man mår dåligt? Jo, man letar desperat efter lösningen och bramåendet. Hela veckan har jag terroriserat mina jobbarkompisar genom att tvinga ut dem på promenad. Den ena efter den andra, enbart för att jag är i stort behov av sällskap och att få älta ur mig allt jag mår dåligt av. Jag är så tacksam över att jag har vänner som utan vidare eftertanke beger sig ut i solskenet med mig. Det är tack vare alla dessa solskenspromenader som jag har överlevt veckan.

För första gången på evigheter valde jag att gnälla om mina problem till andra än min familj. Antar att familjen tröttnat för länge sedan, och den nyuppkomna insikten (och rädslan) över att det faktiskt är väldigt realistiskt att jag kan förlora allt annat jag har, fick mig att välja att terrorisera dessa stackare.

Hursomhaver. Mitt i denna förföljelse av allt jag vill behålla i mitt liv, så glömde jag tillfredställelsen av att uppskatta det som faktiskt finns där oavsett vad jag tycker och känner. Familjen. De jag älskar. De som finns bortom vett och etikett. De som ger den bästa tröst oavsett vad.

Bortsett från förra lördagen, så var gårdagen den bästa på länge. Jobb. Promenad. Och frihet efter det. Det är sommar nu. Vad gör man när man har känslor som inte borde existera? Man badar i alldeles för kallt vatten!

Nå vattnet var lite grumligt i och med att pumpen och kloren inte hunnit göra sitt jobb. Men det gick ju bra att bara ändå! Syrran tyckte att det var för kallt. Det var det ju inte. Vekling!

Som sagt. Nu var ju vattnet grumligt och skumt. Men om några dagar har alla gjort sitt jobb och det kommer att se ut som såhär. 🙂

Badterapi är bra and all that. Men som du vet, så är jag aldrig nöjd med min tillvaro. Det som är fysiskt jobbigt är alltid det bästa. Du anar inte hur bra man kan må av att medvetet skaffa sig träningsvärk! Bara för att liva upp det hela, måste det ju börja med att flytta en blomkruka så att mamma kan få panika över en platt och död ödla. Se så söt han är! Tror minsann att man ser tungan till och med.

Det allra bästa är ändå att jobba med veden. Vet inte om jag kan förklara hur skönt det är att bära och kasta. Att klyva och ha sönder. Och kasta… Och bära, flytta på… Det väger apa! Men jusst att kunna avreagera sig på något så enkelt som ved… Att få utlopp för all den styrka (av varierande natur) som finns inuti och bara längtar ut… Det är guld värt.

Det är bara så. Träningsvärk och allt. Den bästa trösten, den bästa glädjen, finns ändå hos familjen. Men ändå, du lär ju kolla in de sexiga stövlarna! 😉

Dagens favorit: Popeda – Pitkä kuuma kesä