Jag och mina fantasier
Som sagt, singel igen… Så nu, ladies and gentlemen, fortsätter följetongen “Gnäll om varför Mr Perfect inte existerar”. 😉 Enjoy!
Återigen får jag uppleva överraskningen av hur snabbt en känslostorm kan utlösas. Och besvikelsen över att insikten om att det kommer att sluta illa anländer precis lika snabbt. Den lilla stunden av lyckorus varar alltid tillräckligt länge för att jag ska fastna, och tillräckligt kort för att lämna mig frågande och deprimerad.
Den senaste stormen är bara sjuk. Kort och koncist. Känslorna var och galopperade på förbjuden betesmark. Igen. Varför gör de så? Klättrar över staketet med förtjusning trots att skylten klart och tydligt säger att det är förbjudet område. Sen blir man utkastad och får stå och hänga vid staketet och beundra det grönare gräset på avstånd…
För tillfället är jag nog mest irriterad över att inte ha fått stanna kvar länge nog för att få reda på vad som kunde bli. Mjo, fantasierna gick händelserna långt i förväg och hittade på historier om det som skulle vara. Dessa vill nu inte lägga sig, utan maler envist på om vad som är förlorat. It’s disgusting what dreams can do…
Jag är arg för att aldrig mer få träffa källan till denna förvirring igen. Den här mannen… borde ha stannat kvar lite längre… Jag får aldrig mer träffa den som efter två möten övertygade mig om att det jag längtar efter mycket väl kan finnas i en och samma kropp. Jag är arg för att jag kommer aldrig mer att träffa den som förvånade mig genom att ligga tätt intill i soffan, den som förvånade mig genom att visa vilken intimitet vänskap kan medföra. Han visade mig att det visst går att ta en långpromenad helt utan cigaretter. Jag är arg för att jag saknar den som sitter nyvaken vid frukostbordet och hest ursäktar sitt tillstånd. Mina fantasier sa att den här mannen kunde jag mycket väl presentera för mina barn… Jävla fantasier! 😐
Dagens favorit: Marilyn Manson – Tainted love
