Vänta snällt i kön

Allmänt känt är det att köer inte är vidare trevliga. Ingen gillar att stå uppradad med en massa okända människor och bara vänta. När man nu ändå måste genomlida detta någon gång lite då och då, så uppstår ett bekant fenomen.

Oavsett hur schemat för den närmsta timmen ser ut, så får man väldigt bråttom när man tvingas stå i en kö. Det är besvärligt och stressande. Ingen människa har tid att stå 5 minuter och vänta på sin tur. Så är det. Irriterande. Irriterande, och stressande, att tvingas vänta. Irriterande att andra människor inte vet vad stress är och inser inte att annat folk mycket väl är medvetna om den biten i livet. Att dessutom ha någon idiot ståendes två cm bakom, flåsandes i nacken, gör ju inte saken bättre.

Jag har lite fobi för det där. Har jättesvårt för att någon står bakom mig (har listat ut att det är en av orsakerna till att jag inte gillar min nuvarande plats på jobbet, har inte väggen bakom mig längre…). Vet inte folk att man måste hålla avstånd!? En armlängd! Minst! Det är mitt utrymme! Det är varje människas utrymme. En osynlig cirkel runtomkring. Två armar + hur-tjock-nu-kroppen-är i diameter. Det är varje människas utrymme. Stå inte på det ffs!! Det är… typ… en meter åt varje håll! Stå inte på det! Är mina armar en meter tro? *hämtar måttbandet*

Hursomhaver. Att stå i en kö är ett jäkelskap även när man egentligen inte har bråttom någonstans, det är bara ogillandet av att behöva stå där som är problemet. Värre är det när man verkligen har bråttom…

När man har varit så dum som jag, och satt ungarnas daycare-tid till alldeles för kort efter jag sluta, så är det lite svårt att få med möjligheten att handla mellan avslutad arbetstid och ungarnas hämtningstid. I vanliga fall handlar jag i stan, men idag var det så mycket bilar på parkeringen så jag tänkte att jag har inte tid att stanna där. Tar affären hemma istället.

Parkerar bilen en kvart innan ungarna ska hämtas. Spanar in kassan direkt när jag kommer in i affären. Ingen kö. Kanon! Ska bara ha mjölk och bröd, så det går fort det här. Javisst. Spurtade igenom affären, högg tag i det första brödet jag fick tag på. Välte ner två mjölkpaket i korgen när kylen var nära nog. Det tog två sekunder. Väl vid kassan så uppenbarar sig en välbekant syn. En kilometerlång kö. Under de två sekunderna det tog för mig att skramla ihop det jag behövde, har varenda själ som befinner sig i affären strategiskt placerat sig i vägen. Varför är det alltid så?

Självklart vet ingen av de inblandade vad stress innebär. Om det inte vore nog med att det bara är en kassa öppen med 50 utrymmesinkräktare i vägen! Å nej! I kön finns det en massa filurer som tror att de är de enda i världen. Tretton tanter som ska betala hela summan på 857 kr i mynt. Någon av dem gör ett försök med att införa teknologin i livet och försöker betala med kort. Vem vet koden? Ger upp efter ett par försök och betalar ändå med mynt. 28 ordentliga kvinnor ska göra rätt för sig och står och vrider på varje vara i åratal bara för att hitta streckkoden och få placera varan på bandet. Fläckfritt. Att kassören väntat i två minuter på nästa sak får pipa igenom har ingen betydelse. Fem pappor med någon 10-åring hängandes på korgen lägger upp berg av gottiga saker på bandet medan ungen gnäller över något den ville ha. Pappan ger efter och ber tillslut den gnällande saken att hämta det. Ja, det finns ingen annan i världen, så att stå och blockera hela kön i en kvart för att ungen ska komma tillbaka gör inget. Två stjärnor har korgen full med lösa ölburkar. Tar en timme att lasta upp dem, och en timme att lasta ner dem. Hört talas om 6-pack nån gång?? en kärring ska absolut spendera 5 minuter till att diskutera något reklamblad som hon fått syn på för fyra månader sen och undra varför hon inte kan få det priset. En enda vet hur saker ska gå till och är bara osynlig… Så är det alltid…

20 minuter efter att jag stigit in i affären fick jag gå ut igen… Suck. Tacka vet jag handla på nätet…

Dagens favorit: Wohoo! Det var ljust ute när jag åkte hem från jobbet!