Små tankar

Lyssnar man noga, så märker man att de små tankarna är mycket större och klokare än de stora. Det här vet ju varenda en som någonsin lyssnat till små tankar, så egentligen behöver jag inte berätta något om det. Men det är ju något särskilt med just det där leendet, den där tårarna, den där förundran, som en liten tanke åstadkommer.

Vid matbordet kan färgen på vitamin diskuteras. Det är klart att vitaminer är vita. De heter ju vitaminer! Om de skulle ha någon annan färg så skulle de heta svartaminer eller rödaminer. En treårings åsikt är att de borde vara rosa och heta rosaminer. Men, vitaminer är vita och därför är det mycket märkligt att multivitamindrycken är orange. Den logiska förklaringen till detta är att multivitamindryck innehåller inte värst mycket vitaminer, utan består mest av mandarin. Vi dricker mandariner ibland, men det är bättre att dricka något som har den rätta färgen, trots att det står mellanmjölk på paketet.

Vi är också både gräsätare och köttätare. Precis som dinosaurierna. Vi äter ju kött, vilket gör oss till köttätare såklart. Och vi äter sallad. Sallad är en sorts gräs, alltså är vi gräsätare.

En ojämn vecka är en vecka med ordning hemma. Toarullen har åter hittat sin plats i hållaren. För en kille som precis börjat “skolan” är detta mycket viktigt. Den i kjol går mest och skakar på huvudet och funderar på hur mycket en mamma kan stöka till egentligen. Det som var så fint här hemma i förrgår. Att det sen gått över en vecka sen sist har ingen betydelse. I en liten tjejs värld existrerar inte tiden längre bak än i förrgår.

Att ingen levt längre tillbaka än i förrgår är lite problematiskt på morgnarna, när gumman fått kläder på sig och upptäcker att dessa hade hon ju igår eller i förrgår, och absolut inte kunde ha dem idag. Om vi ska komma iväg någotsånär i tid så hjälper det inte att förklara att det var minst två veckor sen den outfiten användes senast. Nej, det är bara att låta damen rota igenom sin garderob efter något hon glömt att hon äger.

Med erfarenhet av detta tänkte jag att jag lägger med två äpplen i gubbens ryggsäck så att den ena kunde lämnas kvar i skolan till dagen efter. På så vis slipper jag springa upp och hämta den kvarglömda frukten åtminstone en dag. På kvällen visade det sig att enkille hade inte haft någon frukt med sig, så gubben hade erbjudit sitt andra äpple till honom. På så vis kanske de andra förstår att dela med sig av frukterna när vi har glömt att ta med något till honom. Jaha…

Under måndagsfilmen uppkommer många debatter av varierande natur. Nu senast var det funderingar om det svenska språket. Jag som var så lycklig över att ha fått halvera antalet avbrott med krav på förklaringar vad som sades på engelska, nu när han ändå kan läsa texten någorlunda. Nejnej. Nu är avbrotten tillbaka till samma nivå, men hälften av funderingarna handlar om svensk grammatik. Hur kan det komma sig att man skriver ord helt annorlunda än det låter? Vem har bestämt det? Det går inte att skriva DIG när man säger DEJ. Sen skriver han en uppsats om ord han kommer att stava som de låter. I all evighet. Han tänker inte överge sina principer.

Det är även väldigt konstigt att en film kan ha manliga kossor med juvrar och allt (Bondgården). Den som gjorde filmen, visste den inte att kossor är tjejer, och om man är pojke så heter man tjur och har inga tuttar? Mmm… det är möjligt att skaparen av filmen inte var så bildad. Bland flickiga småtankar är det svårt att få plats med förståelsen till varför musen tror att grisen kan tillverka bacon. Eller går han kanske och köper den i affären? Vet en gris att man måste ha med sig ett kort med pengar som inte syns när man går till affären?

Förra måndagsfilmen var mest dramatisk. Min vän Charlotte. Mot slutet av filmen satt det två och var utom sig av sorg (varav den ena var ledsen främst av sympati). Varför? Vad är det?? “De där spindelbebisarna fick aldrig träffa sin mamma. Hur ska de komma ihåg henne nu? Om du blir en ängel mamma, så vet vi iallafall hur du ser ut…” Så sant. Tänk att såna här småtankar finns…

Jag är tydligen den bästa mamman som finns. Särskilt nu när saften som finns i kylen är så bra blandad. Halv 4 på morgonen… Någon kräver saft i flaska. Någon snubblar ut i köket för att hämta flaskan. En klunk och en glad liten röst tjoar: “Den här saften är JÄTTEGOD. Vad duktig du var!” Ehum… det var inte jag som blandade saften… Jag kommer förmodligen aldrig kunna blanda saften precis sådär som den bör vara enligt drickaren.

Igår mindes vi när det var födelsedag och vi bakade tårta. Det är ju så roligt att ha födelsedag. Idag ska vi alla fylla år. Vi ska baka chokladbollar och sjunga “jag målar lila, jag målar lila, jag målar lila med hundar och hår”. Fast det får inte vara några presenter för det är ju på låtsas bara. Det är bra det. För de osynliga pengarna i mammas kort är borta efter att ha behövt köpa en ny garderob till en liten med stålvilja, och sponsra sympatiska handlingar med egositisk baktanke. Det finns inget kvar till presenter.

Dagens favorit: Kanelbullar och o’boy.