Påverkad med revirkänsla

Revir. Att försvara sina intressen. Det kan vara rena krigszonen. Är det någon som inkräktar på en kvinnas revir så kryper lejoninnan fram och kriget är ett faktum. En civiliserad kvinna vet ju att krigsföringen sköts med finess. Diskret, smygande, sakta men säkert. Hänsynslöst. Det är sällan varken inkräktaren eller området har en susning om vad som är på gång förrän dödsstöten läggs in. Jovisst finns det kvinnfolk som hanterar hot med tillhyggen och fysiskt på annat vis. Jag anser att dessa inte riktigt har förtjänat titeln kvinna. De har helt enkelt inte uppnått den nivå som krävs för att man ska inse hur försvarandet av reviret ska gå till.

En rutinerad kvinna är medveten om när denna krigsföring är riktad mot henne. Även om inte området i sig är speciellt intressant, så är det alltid viktigt resa sig ur dammet med stoltheten i behåll. The battle is accepted. Båda gör sitt yttersta för att nå målet och sänka motståndaren. Det är ett krig som omvärlden inte är medveten om. Det är osynligt för de flesta som inte har uttyckligen informerats om vad som pågår. För en del är det dock tydligt…

För någon vecka sedan träffade jag med en väninna jag inte sett på länge. Hon och hennes 6-månaders dotter (ja, jag blev bebissjuk för en sekund där) var i krokarna så vi bestämde oss för att träffas över lunch och försöka ta igen oss så gott vi hinner. Vi har varit kompisar sen dagis, vi känner varann utan och innan och det finns inget i världen vi inte kan prata om. Inte för att jag har några probelm med att dela med mig av alldeles för intim information med i princip vem som helst, men ändå. Det är annorlunda med en så pass gammal vän.

Samtalsämnena betades igenom i rask takt. När ett visst ämne nåddes hann jag inte säga mer än tre ord, halvvägs in i meningen och så kommer konstaterandet: “Aaah. Det handlar om territorium!?” Yeah! Klart det handlar om det. Det känns bra att hon fortfarande vet exakt hur jag fungerar. Jag blir så glad av sån förståelse.

Diskuterade en del dumheter med min kusin. Det var ord och inga visor om hur han skulle reagera om jag någonsin gjorde något så dumt. Mmm… jag är en stor flicka med en egen vilja (som visserligen är rätt otydlig alltsom oftast) och jag påverkas inte av andra människor. Ingen fara på taket alls.

Detta påstående var felaktigt. Jag påverkas väldigt mycket av andra människor. Inte av deras handlingar, men av deras sätt att vara. Jag är en empatisk egoist som suger åt sig allt som går av andras energi. En blodtörstig vampyr som lever av andras påverkan på mig.

Dagens favorit: Within Temptation – Stand my ground