Barnen

För ovanlighetens skull saknar jag ungarna redan nu. Det var ju bara i fredags jag blev själv. Det är så skönt att vara barnledig varannan vecka och så skönt att få rå om de små varannan vecka. Det är helt lagom och ingen blir för trött på någon.

Just det här med saknad och trötthet går i jämna cykler. Måndag är bytesdag. Måndag, när jag får ungarna är mysmåndag. När vi kommer hem på kvällen så ligger vi alla i sängen och tittar på film och gosar. Varannan måndag är filmmysmåndag. Tisdag och onsdag brukar vara rätt harmoniska, även om det kan uppkomma en och annan dispyt om morgnarna. Ibland är det filmmystisdag och filmmysonsdag också. På torsdag börjar det bli jobbigt. Bråk, gnäll och irritation. Fredag och lördag är nästintill outhärdliga. Mina nerver är slut. Söndag försöker jag samla mig och vara tålmodig. Bara en natt kvar, en natt, det går bra…

Måndag morgon, barnledig, wohoo! Njuter av tystnaden, stillheten och att jag nu kan göra det jag inte kunde när barnen var hemma. Tisdag och onsdag är harmoniska. Behöver inte stressa hem. Behöver inte ens åka hem. Behöver ingenting. På torsdag börjar det kännas lite ensamt. Fredag och lördag är outhärdliga. Söndag, bara en natt kvar, en natt, snart så…

Nu har vi ju bytt en helg, så jag blev barnledig i fredags. Och det känns som en vanlig barnledig söndag! Redan! Hur ska jag orka till nästa måndag?

När jag ändå har saknat ungarna hela dagen så har jag torterat mig lite extra. Har ju länge tänkt att jag ska lägga ut mina förlossningsberättelser här, idag läste jag igenom dem och publicerade. Så för den som är intresserad, finns berättelsen om hur båda mina älsklingar kom till världen här till höger *pekar*.

Idag är det filmmyssöndag. Filmmysöndag ensam. Och i väntan på att jag vet om jag ska publicera mina tankar om veckan som varit. Tankarna är för tillfället hos Kirsilands regering för granskning. Vi får se vad domen blir.

Dagens favorit: Päivansäde ja menninkäinen