Paarteeey

Lördagkvällen började tidigt och festandet skulle egentligen ske i stugan i lugn och ro bara. Jag och syrran satt i bastun och diskuterade puddingars vara eller inte vara när det helt plötsligt bestämdes att festandet bör ske ute på krogen. Jehopp… nu vart det stressigt helt plötsligt. Duscha fort fort och skramla fram skjuts hem. Det skulle ju sminkas, grejas och göras iordning.

Syrran och hennes kompisar skulle på fest i stan och eftersom jag ändå inte hade några vettiga planer så tänkte jag att det kan ju faktiskt vara kul att festa med lite nytt folk. Så varför inte följa med?

När jag hittat lite rena kläder och pillat till så jag såg någorlunda ut som folk gick jag hem till syrran. Där var det party för fulla muggar. Tjejerna var i full färd med att piffa till sig. Det var smink, parfym, hårspray och smycken hit och dit. “Var är mitt läppstift? Kan jag ha den här tröjan? Vad snygg du är! Såhär kan jag ju inte se ut…” Detta är ändå den barntillåtna versionen av det som sades i lägenheten. Alla vet ju att när det är tjejkväll så pratas det om väldigt privata saker på ett sådant sätt som män aldrig bör få nys om. Men till och med jag blev förvånad över en del samtalsämnen. Jag fick bland annat höra detaljerad information om vissa kroppsdelar tillhörande någon pojkvän. Jo, det var ju samligen av tomma småflaskor, som en gång var början till ett barskåp, som pratade där. Men ändå. 🙂

Fokus på mig. Vem är den där godingen du har bloggat om? Har ni träffats mer? Har du nånting annat på gång nånstans? Hörde att du gjort det, och att det var sådär… det ena efter det andra. Tjao… vad ska jag säga? Rykten sprids fort tydligen. Det är lite skumt att folk vet mer om mig än jag själv gör. 😉

Har någon fixat skjuts in till stan? Herregud, har vi inte ens skjuts in? Nu var jag inte längre sugen på att festa i stan. Vi kunde väl gå ut här hemma? Försökte hitta någon ursäkt för att inte åka och stanna på hemmaplan istället. Men näh. Var är folk när man behöver dem egentligen?

Nåja. En privattaxi till stan ordnades iaf. Härjandet fortsatte i bilen. Det måste ha varit underhållande för den stackars chauffören att lyssna till kacklandet. Det tjattrades om i vilken ordning vi skulle försöka komma in på krogarna. Hah! Jag kommer in överallt. Det var på tiden att något bra kom ur att vara gammal. 😉 Tjejerna ringde till killarna de skulle träffa. Jojo. Vissa hade ju förutbestämda ragg redan. Varför var inte jag tilldelad något ragg? Det skulle ju innebära att får lov att spana helt på egen maskin. En sån onödig ansträngning. 😉 Svaret på den funderingen var att jag redan har en goding. Jaså, HAR jag?! Vartdå?? Äh… jag har ingen egen goding… *fortsättningen på den meningen är censurerad* 😛

In på krogen kom vi, så oron för detta var helt obefogad. Jag roade mig mest med att observera hur man beter sig när man är nitton. Syrran, paparazzi-fotografen, drog fram sin kamera titt som tätt, och så fort den röda lampan lyste lite var det två tjejer som poserade för glatta livet. Kirsi! Du måste pooosa! Ånej, det vet jag inte hur man gör, så ta bort kameran från mitt ansikte. Dessa bilder finns tydligen till allmän beskådning på nätet numera. *suck*

Stället som vi var till ger jag inte mycket för. Det ska ju vara “det” stället, någon annanstans kan man tydligen inte gå. Vilken besvikelse. Det var väl inget märkvärdigt där. Det var så stort så jag irrade bort mig mest hela tiden och hittade varken till baren eller toaletten. Och nej, det var inte ölen som gjorde mig virrig. Jag brukar alltid hitta till baren. 😀

Resten av kvällen var mest som alltid när man är på krogen. Massor med dansande. Vet inte om min träningsvärk beror på dansandet eller att jag fick skjuts på en cykel. Det var lite jobbigt att försöka undvika att fötterna fladdrade efter där. 😉 Av någon anledning blev min telefon lite väl förfriskad och vägrade svara på sms. Den lilla strulputten gjorde inte alls som jag tyckte att den skulle göra.

Att festa med tre hårt sminkade 19-åringar var en mycket intressant upplevelse.

Dagens favorit: Takida – A point of view