Terapi

Trots den senaste veckans hemska händelser mår jag riktigt bra idag! Jag vet inte om jag med ord kan beskriva hur skönt det känns. 🙂 Ansvaret för denna välmående måste bara tillfalla gårdagens mycket givande samtal. I onyktert tillstånd visserligen, men givande var det. 🙂 Undrar om jag kanskeä r på väg ut ur dimman…? Jag har t o m städat idag! Och njutit av det! 😀

Jag har insett att enbart själv älta saker och ting, vare sig det är tyst i tankarna bara eller att skriva om dem, räcker inte som terapi. Att samtala om dem med någon annan levande varelse är nödvändigt. Även om gårdagens diskussioner inte handlade så mycket om saker jag oftast funderar på, så gav det ändå insikt på nåt vis… Varför ska jag fundera på anledningen till att gamla kärlekar inte längre finns kvar? Varför ska jag gräma mig över att inte ha någon att mysa med i soffan på regniga dagar? Varför? Finns ingen mening med det. Som låten säger… “Since now, I’m gonna make it alone” 😉

Jag har ju trots allt ungarna! (på tal om ungar… jag återkommer till det lite senare) Mina fina småtokar. Om jag inte hade dem så fanns det anledning till att gräva ner mig nånstans och aldrig mer komma fram. När det kommer till dem, så kan jag ge och få all den kärlek jag behöver. Jag får ge, och de förtjänar att få, allt jag har att ge… Bättre än så blir det inte! Vad har jag för anledning att gnälla? Det ska bli underbart att få hem dem igen imorgon. 🙂

Jag har mamma och pappa. De är inte perfekta, men de är de bästa som finns. De, likt ungarna, älskar och accepterar mig precis som jag är. Jag behöver inte låtsas, eller skämmas för den jag är. De har känt mig sen jag var liten och vet precis hur jag fungerar. De vet att jag är labil emellanåt. De vet att jag har svårt för att öppet uttrycka känslor. De vet att även om jag i min egostiska värld glömmer ett tack eller en kram, så menar jag det ändå… Bättre än så blir det inte!

Jag har mina syskon. Få (som jag har hört talas om) har så nära förhållande till sina syskon som vi har. Vi kan prata om allt. Vi vet varandras deep dark secrets… Vi blir osams, vi blir sams, vi kan skämta om våra svagheter, vi sårar och förlåter… Jag är övertygad om att det inte finns något i denna värld som kan rubba det vi har. Vi har så roligt ihop. De är mina bästa vänner. Bättre än så blir det inte! I sommar ska vi göra något som enligt vissa är rätt idiotiskt. Vi ska göra en syskontautering! 🙂 Och jag ska ha min där *pekar*. Det är ännu oklart hur den slutliga produkten kommer att se ut, men jag lovar att visa en bild när det är färdligt. 🙂 Inte för att det behövs egentligen, men vi gör detta för att på något vis konkretisera det band som vi faktiskt har…

Jag har en underbar familj och jag är så stolt över att få vara en del av den.

Det är den här sortens kärlek som finns kvar. När kärleken till pojkvännen svalnat, och när vännen inte förstår. När grannen tittar snett på en och det skvallras på stan. Det här kommer alltid att finnas. Alltid. Det försvinner inte.

Jag ska uppskatta, och vara lycklig åt, det jag faktiskt har. Medan jag ändå finns på denna jord. Eftersom jag konstant begår de 7 dödssynderna ändå, så blir det inte himlen för mig inte. Nope… jag ska till skärselden. 😉 Sådådå, jag får passa på att njuta av det jag har nu. 😀 Jag har trots allt ett väldigt rikt liv…

Förr eller senare så kommer det någon som också får plats i mitt hjärta. Och som är villig att behålla den platsen…

Det kryper nånting äckligt i taket.

Ungarna var det ja. Lovade ju att återkomma om dem. Förvånansvärt många irriterar sig på att jag kallar ungarna för just UNGAR. Egna barn och andras ungar heter det visst. Det är tydligen fult att säga ‘ungar’ om sina barn. Varför kan man ju fråga sig! Det är ju acceptabelt att säga kattungar, och fågelungar… De är söta och fina. Vad är det för fel på Kirsiungar då? De är också söta och fina. Och Kirsiungar…. är ju exakt vad de är. 😉 Och bättre än så blir det inte!

Nu ska jag ta mig en glass!

Dagens favorit: Gloria Gaynor – I will survive