Tillåt livet att vara svart och vitt
Kan man sluta älska någon för att man blir dumpad? Kan man verkligen det? Jag tror inte det. Är det inte så att när man älskar någon så gör man det oberoende av händelser utifrån? Är det bara jag som har den där romantiska drömmen om vad kärlek är? Är det bara jag som tror att det är tillräckligt? Jag vet att tiden kan göra att man slutar älska någon. Att det sakta men säkert svalnar bort. Jag kan också förstå att omständigheter och handlingar kan blanda in helt andra känslor som spär ut kärleken. Men man slutar väl inte älska någon bara sådär!? Om man kan det, så har jag en helt annan definition av vad kärlek är än resten av världen. Vad vet jag, jag har väl fantiserat ihop den här kärleken som jag vill ha…
Har tänkt mycket på det… Mönstret i mitt sökande efter… nej inte den perfekta mannen, utan sökandet efter den perfekta kärleken… Mönstret i när jag tror mig ha hittat den… Skrämmande.
1995 februari-juni 97, trodde ärligt att det skulle hålla för alltid
1997 augusti-2006, mycket strul och många luckor, men av någon anledning kändes det värt att hålla kvar vid
1999 januari-februari, bara dumheter.
2001 januari-all evighet, min första beständiga kärlek. Min andra beständiga kärlek kom 2004 och avviker både i årtal och kön, så hon få vara en parentes i samma post här 😉
2003 januari-juni, dumpad, fortfarande arg för att jag kunde vara så dum.
2005 januari-februari, kort men intensivt, älskar fortfarande…
2007 januari-mars -> ingenstans -> ute ur ingenstans -> ingenstans… Kirsi din dumma jävla idiot!!! Sabbade helt på egen hand… 🙁
Det här betyder alltså att i januari 2009 ska jag gömma mig, blunda hårt och vägra ge mig in i leken… 😐 Om jag inte är med, kan jag inte må dåligt heller…
Hursomhelst… jag vet att man inte slutar älska bara sådär, speciellt inte på grund av någon händelse. Med tiden möjligen, men inte nödvändigtvis. Livet behöver inte vara en gråzon, det kan mycket väl vara enbart svart eller vitt. Vi gillar inte det gråa. Vi gillar inte ingenstans. Så sluta tänk på alla om och ifall och hjälp mig ur ingenstans.
Jag hatar dig. Jag älskar dig. Jag hatar att jag älskar dig… Fast i ingenstans med hopp om drömmen… Det stormar här. Gillar inte ingenstans.
Dagens favoriter: Dido – White flag, Evergrey – I’m sorry
6 Comments
Kussen Johanna
Ger dig lite styrke kramar så du orkar ett tag till!
Din tid kommer den med ska du se! Me drömprinsen o allt 😉
Syster nr 1
Ja, du gumman, du tänker för mycket bara….hur du än försöker så finns det inget mönster i det du beskriver där….
man råkar ut för det ena efter d andra, kolla på mig, inget liv alls har man, no boys….schhhh tyst….ingen familj, inga barn, den biologiska klockan tickar….tack tack….tick tack…..hur tror du att det känns? Ibland avundas jag folk som har barn, som har ett liv, just nu så är det plugget som kretsar runt mitt tomma huvud, tentor hit o tentor dit, allt e bara kaos i mitt lilla huvud. Letar inte, hoppas på att nått ska finna mig, kanske redan gjort d, kanske e d bara en till i listan som gör mig besviken, kanske inte….
ska man tro på ödet? nä, ingen mening….gilla, älska, hata…..mycket e det, sårad, såra har hänt allt det som man inte vill ska hända….
Har iaf bestämt mig för att inte bli sårad, inte hata bara vara o få vara utan att bli besvärad av det ena efter d andra…..oj vart visst mina tankar där, ja ja du e min syrra så lyssna o kommentera
sanna
De som inte är rätt är helt enkelt fel, så tänker jag.. om kärleken verkligen kommer så går den aldrig! En kärleks kram får du iaf från mig!!
2005 Jan-Feb
Om jag bara kunde ge dig en enda sak här i livet, då skulle jag ge dig förmågan att se dig själv ur mina ögon. Då skulle du äntligen förstå vilken underbar människa du är.
Pingback:
Pingback: